- On this page / på denna sida
- Hallings Anna
- On this page / på denna sida
- Hallings Anna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Titta, Petter dansar med Anna! sade Jätta i
Pikssjö till Sofia på Högaslätt.
— Ja, Petter tycker om Anna, för jag tycker om
Anna, sade Sofia, men rodnade i detsamma högt upp
över öronen.
Jätta låtsade, som om hon ingenting hade begripit.
— Men att inte Hans, Svensson, ladufogden håller
sig framme! Han och hon bruka hålla ihop de bägge,
sade hon.
— Ja, de ä la barndomsvänner med, sade Sofia på
Högaslätt. Men se, där står han borta vid sidan om
herrskapet.
Och där stod vår Hans eller Svensson, som han nu
kallades, sen patronen hade gjort honom till ladufogde
på Kalvås. Det hade blivit en riktig ståtkarl av honom.
Vår Herre hade ingen skuld, och inte hade han själv
heller. Kraft och hälsa hade han till överlopps.
Ansiktsuttrycket var något vekt, men de ärliga ögonen ingåvo
ett oinskränkt förtroende.
— Rackaren i mig, står han inte och tittar på
mamsellen! tyckte Jätta.
— Ja, det är för galet, mente Sofia.
— Patronen var kan ske inte så dum, när han
skickade mamsellen till Stockholm nu för tu år sen, tyckte
Jätta. Du minns la de glunkade om, att det var för
Hans’ skull. Och sen har hon ju inte varit hemma
heller förr, än hon nu kommer och trolovar sig.
— Inte tror jag mamsellen tar den därne gamle
hairen bara för ro skull. Den trolovningen var allt
patronen och smidde ihop, när han var borta i vintras.
Tacka vill jag då Hans! sade Sofia.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
