- On this page / på denna sida
- Hallings Anna
- On this page / på denna sida
- Hallings Anna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Fru Bovén log så fridfullt, hon tänkte alltid lika
med sin man.
Fröken Malvina gav fadern en matt, drömmande
blick och gjorde en svag böjning på den vackra halsen.
— Jag vet inte om alla dessa tjo och hej, som
bondbassarna ständigt uppgiva, när de ha något amysangt,
kunna kallas just harmoniska, sade mågen med ett
satiriskt löje, i det han satte lornjetten bättre fast.
— Ja, men det hör ju till stämningen, menade patron
Bovén.
— Somliga tycka så, sade majoren kort.
Patronen teg, han kände sig liksom rädd för, att
han onödigtvis givit sina plebejiska känslor luft, och
gjorde ett löfte inom sig, att behålla sina tankar för
sig själv, när mågen var närvarande.
— Finner du det roligt? vände majoren sig till sin
trolovade med en galant bugning.
— Ja, jag har alltid roligt, när jag ser fria och glada
människor, svarade hon okonstlat.
Hon vände halvt bort huvudet. Med ett fingo de
matta ögonen en egen glans, och en lätt rodnad
uppsteg på de fina, bleka kinderna.
Där stod Hans och tittade på henne.
Fröken Malvina vände sig hastigt till sin trolovade.
— Ack, vad det skulle vara muntert att få sig en
sväng omkring majstången, sade hon livligt.
— Vad nu! utbrast majoren. Du, som aldrig brukar
finna något nöje i dansen. I Stockholm gjorde du ju
en uppoffring, var gång du skänkte bort en dans. Och
här på backen, i trängseln, här skall gud veta, att
nöjet blir mindre än arbetet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
