- On this page / på denna sida - Andra akten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Tala aldrig vanvördigt om kriget, Olle! För det
begriper du inte mer än den gamla käringen, som sitter
hemma vid spisen och slåss med flugorna.
OLLE.
Jäkelen anfäkta det snuset, sa fan, när de sköt’en i
näsan.
RASK.
Kriget, du! det är inte till för ro skull. Herre Jesses,
vad vi sleto och svulto i mina unga dar både i
Tyskland och i Norget! Och när kulorna skreko ikring en,
så visste en knappt, var en ville bli av. Men när så
kameraten stupade vid ens sida, då ända skar det till
igenom märg och ben, och livet var la inte värt ett
ruttet krösen. Då kände en, hur det kokte i blodet, och
vi slogos som karlar, vi smålänningar.
NÄMNDEMANNEN.
Nej, nu blin I, ta mig den onde, rent för högtideliga.
Nu fån I ställa till med nåhanda roligt igen.
INGA
går fram till Hurtig.
Herre, min tröstare, vad ska det bli av mig, när du
ger dig bort. — Nämndemannens! — Lasse!
HURTIG
fattar hennes hand.
Var du inte ledsen, Inga. Jag ska tala med far. Nu
så får jag inte tiga längre.
Nickar åt Inga och går så fram till Nisse.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>