Samlade skrifter / Andra delen - Allmogeberättelser, nya allmogeberättelser / 10 Author: August Bondeson Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

- On this page / på denna sida - Julkvällen

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

— Lort till piga, som inte gitter binda sina håsor
själv, utan häver de styvrarna, en skall ge henne i lön,
på sådant, som hon gott kan ha tid till att göra själv,
tyckte Lars.

— Säg inte så! — Hon är så klen på den sista tiden
så, invände mor Anne Lena. Hon har rent hållit på
att falla i en hög under julaslitet, hon har fått släppa
sin gärning tag på tag. Det är inte så gott för henne.
Du skall la tänka — hon är ensammen piga och så
mycket, som här är att stå i.

— Kan ske skulle du vilja ha en piga till? Tack! —
Min mor hade aldrig mer än en piga här på stället, och
det fanns ändå ingen kvinna i byn, som hållde ett
sådant hus som hon. Men du är så sävlig du, Anne Lena,
du har så svårt vid att driva på folk. Gör du som min
mor! Hon kunde sätta ben och armar i rörelse på en
människa. Då blir det nånting gjort och gjort på sin
rätta tid. Och inte tycker jag, där syns någon ynk på
pigelobban. Det är bara dorskhet och lättja. — Men på
detta viset blin I, min liv, inte färdiga, innan helgen
ringes in, det säger jag än en gång. Är det ordning!
Inte han I mjölkat, och därför så ha kreaturen inte
heller fått sitt julafoder. Jag vill, det skall vara, som
det har varit före mig, och som det skall vara, sade
Lars och steg upp.

Han gick fram till vråskåpet efter röketyget och så
satte han sig på högbänken att karva tobak.

Anne Lena tordes inte reta honom med flera
invändningar, hon fick visst inte rätt ändå. Nu slog hon sista
spiken i bonaden och steg ner på golvet. I detsamma
ljödo kyrkeklockorna — julen ringdes in.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>