- On this page / på denna sida
- Julkvällen
- On this page / på denna sida
- Julkvällen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Tårarna bröto fram igen. Och så lovade han modern
att låta allting vara för i kväll. Men i morgon!
Han gick åter in i stugan och satte sig tyst på bänken.
Mor Anne Lena kom också in och ställde fram ett
stort fat med mäktig soppa på bordet och tände
julljusen. Hon skalv ännu i hele kroppen, och svetten
pärlade utför hennes panna och kinder.
— Jag tror, det var en sträng pärs, gycklade Lars,
som tänkte, att det kom sig av mjölkningen. Du kunde
behållit mjölkesan hemma.
Drängen Sven ville ut och ge kreaturen, men Lars
bad honom vänta. Inte var det bra att bryta mot gammal
sed, men inte kunde en låta soppan stå och kallna,
och inte kunde en skilja på folket vid middagen på
julafton.
Hjonen togo sina platser vid bordet. Lars läste själv
bordsbönen i dag. Han och drängarna åto duktigt av
den rara maten, och ölstopet och brännvinstumlarna
gingo flitigt mellan deras händer. Men mor Anne Lena
och Nils kunde knappt smaka någonting.
— Du är en konstig maskin, du Nils, tyckte Lars
och skrattade. Du brås inte på mig i maten en gång.
När jag var vid dina år, så var jag karl till att svarva
i mig ett fat julasoppa som ingenting. Men du sitter
där bara och doppar och doppar, det ser ut, som om
du knappt nändes slicka skeden. Ät nu och drick och
var glad, för i dag är det jul!
Drängarna tittade på varandra och flinade. De kunde
äta, de.
— Att du skall behöva göra allting själv! puttrade
Lars nästan vänligt, när Anne Lena började röja bort
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
