- On this page / på denna sida
- Julkvällen
- On this page / på denna sida
- Julkvällen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och lindad, med en sockersutt i munnen, och stirrade
med sina stora ögon ut i stugan.
— Du skall inte bli utan mor, lillen, viskade hon
till barnet.
I detsamma reste Lars sig upp från bordet.
— I morgon dag skall du ha ungen ur huset. Jag tål
inte att se husets skam för mina ögon, sade han
bestämt och gick ut i häbbaret.
Anne Lena svarade ingenting, men hon böjde sig ner
och kysste barnet. Och ett par stora tårar trillade ner
över det lilla röda ansiktet.
Det blev en orolig julnatt. Nils blev allt sämre. Han
hostade, så att bloden fradgade sig omkring mun och
näsa. Och när hostan stillade av, yrade han:
— Stina! Stina! Jag tör inte tala om det för far. —
Hy, han slår ihjäl oss! Men jag skall följa med dig,
vart du vill gå. — Titta, hur vit, titta sicket spöke du
har blivit, hy! Titta ögonen stå stilla, och ansiktet är
vitt som snö! — Hopp och lalla, gubbar! Jag ger den
onde far, jag vill aldrig se honom mer, han har bara
slagit mig och kurtat mig i alla mina dar. Nu ska vi
ha bröllop! Aj, aj, så han spjärnar! Jag dör! — —
Hopp, nu ska vi dansa, du och jag. — Han vill, jag
skall ha Neta. Tack! Nu ä du och jag gifta — — Oj,
oj, så viter du är. — — Nej, det hjälper inte. — Om
jag så skall dö därigenom, så skall jag ändå säga er
sanningen. I han varit en djävul far, imot både mig och
mor. — Ha, ha, ha! Jag är inte rädder för er längre.
Nu är jag karl. — Ha, ha, ha!
Anne Lena och drängarna vakade vid sängen. Lars
gick ut och in mellan häbbaret och stugan. Han hade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
