- On this page / på denna sida
- Julkvällen
- On this page / på denna sida
- Julkvällen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hästarna, så det går undan! befallde han nu och satte
sig själv hos den sjuke.
Men Sven hann aldrig av gården. Det var
dödsarbetet, som pågick. Den döende gjorde ännu några
krampaktiga rörelser. Han sträckte ut sig våldsamt och
blev sen stilla. Han var död.
Mor Anne Lena föll på knä vid sängen och bad
brinnande böner för den dödes fattiga själ. Store Lars,
som aldrig böjt sig för någon, darrade som ett rö. För
döden måste han nu böja sig. Där låg den ende sonen!
Han hade givit honom livet, han hade också tagit det
ifrån honom. Han lutade sig fram och föll med en
djup suck över den döde.
Men han reste sig snart. Hans ansikte var ej längre
så strängt som förr, men en dyster beslutsamhet vilade
däröver. Han gick åt häbbaret. När han kom i dörren,
vände han sig om och såg milt på hustrun, där hon
ännu låg på knä.
Gripen av en hemsk aning flög hon upp och sprang
bort till honom. Hon fattade hans ena hand i sina bägge.
— Lars, du får inte gå ut, bad hon. ängsligt. Du
får inte gå ut — med ditt sinne!
— Bry dig inte om mig, vad jag gör! sade han
liksom befallande och lösgjorde sin hand, men det var en
underlig vekhet i hans stämma.
— Käre hjärtans Lars, Lars! Gör dig inte själv
något illa!
Hon kastade sig ner på golvet och slog sina armar
om hans ben.
— Käre, käre, för Guds skull lova mig, att du inte
gör dig något ont till livet. — Jag släpper dig inte,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
