- Project Runeberg -  Samlade skrifter / Andra delen - Allmogeberättelser, nya allmogeberättelser /
36

[MARC] Author: August Bondeson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

- On this page / på denna sida - Vadet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

var väl under tak. Alla armar fäktade därför dubbel
flitigt, och snart stodo åkrarna stubbade och rena. På
lördagsmiddagen hemkördes det sista lasset, och om
kvällen skulle gillet hållas.

Johan och Kristin fingo brått den eftermiddagen
De hade åtagit sig att kläda logen till dansen. Johan
körde hem ett helt lass friskt ekris ur lunden till
kransar och lindor. Och nu suto han och hon där, han på
logbalken och bröt kvistar, som han räckte henne,
eftersom de behövdes, hon på en pall vid hans fötter.
Hennes små fingrar arbetade så flinkt — kvist vid kvist,
ett slag omkring med tråden, och den gröna lindan
växte ut och ringlade sig kring dem varv efter varv.
Kristin, som alltid brukte prata och skratta så glatt, då
Johan var med, höll sig i dag tyst och allvarsam. Hon
bara såg upp imot honom emellanåt. Han följde alla
hennes rörelser.

De märkte inte, att ett par sorgsna ögon bespejade
dem genom springan, som den halvöppnade dörren
gjorde mot väggen. Lena stod där. Hon hade inte träffat
Johan på många långa dagar. Förr var han alltid före
henne vid körsbärsbuskarna om aftnarna — nu en lång
tid kom hon ensam dit och gick ensam därifrån. Hon
undvek gärna Johan, när Kristin var i följe med honom,
och på sista tiden såg hon dem aldrig skilda, när de
voro fria från arbetet. Hon visste, att de voro här på
logen tillsammans. Kristin hade ju talat om för henne,
hur allting skulle ställas, och bjudit henne med till
dansen. Nu hade hon fått en sådan lust att gå bort till dem
och se, hur de hade det. Hon hade en stund ledig, och
då kunde hon ju hjälpa dem med tillrustningarna. Men

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:17:39 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bondeson/2/0040.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free