- On this page / på denna sida
- Under rasten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Får inte jag säga, vad jag vill, skrek han. En
gammal man säger, vad han vill.
Och det blev nu inte mer prut om det.
Fastern var en medelålders högväxt kvinna. Hon
klädde sig som folket nuförtiden, och skillnaden i ålder
mellan de bägge makarna framstod därigenom ännu
skarpare. Ansiktet bar spår av ej vanlig fägring. Nu
var det blekt, rynkor hade lagt sig i pannan, kring
munnen vilade ett drag av smärta, som ej ens försvann då
hon log. Men ögonen voro stora och klara och blå, de
hade bibehållit sin skönhet, och en känslig själ blickade
fram ur dem.
Farbrodern slutade omsider upp med frågorna till
stor lättnad för våra lungor; i stället började han tala
om, hur bra han hade det där hemma. Då han aldrig
ville tystna, vände lantmätaren dövörat åt honom. Och
mitt under farbroderns noggranna redogörelse för hur
många travar råg han bärgat in, hur många kräk han
kunde vinterföda och mera dylikt, uppdukade
lantmätaren med sin kända förmåga en splitterny och lustig
fast otrolig jakthistoria.
En skallande skrattsalva blev berättarens lön.
Farbrodern såg förvånad på oss. Han svävade i den
fullständigaste okunnighet om lantmätarens historia,
varför han trodde, att vi hejade och skrattade åt hans
förståndiga tal. Han blev förtruten och därför så vände
han oss ryggen och stövlade bort imot gärdesgården,
där vi hade ställt våra bössor. Han var just ingen
förståsigpåare, han hade knappt smällt av en knallhatt,
farbror, men likvisst skulle han syna gevären, det ena efter
det andra. De voro laddade, han såg de röda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>