Samlade skrifter / Andra delen - Allmogeberättelser, nya allmogeberättelser / 48 Author: August Bondeson Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

- On this page / på denna sida - Under rasten

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

— Ja, han har varit gammalmodig så länge vi varit
ihop. Jag skulle aldrig haft denne här — jag hade allt
en annan i tankarna, sade hon och suckade.

— Hur länge han I varit gifta? sporde jag.

— I fem och tjugu år, svarade hon. Jag var bara
unga dägan, när vi gifte oss. Hå, hå! Må tro det var
allt bra sorgeligt för mig då.

Min nyfikenhet var väckt. Jag bad om förklaring
på hennes sista yttrande. Och efter någon tvekan
började hon sin saga.

— Jag är född av fattiga föräldrar, min far hade bara
ett litet dåligt torp uppe i socknen. Och vi voro många
syskon, så det blev smått om brödet där hemma. Men
så hade mor en rik bror, som var änkeman och barnlös.
Han ägde gården, där som vi nu bo, och han tog upp
mig till fosterbarn. Jag var då allt så stor, så jag kunde
börja att göra litet nytta, och morbror han sparade mig
inte. Jag hade inte fyllt sex år, innan han tog ut mig
i jordpäreåkern, och jag fick plocka fåra om fåra med
gammalt folk. Oj, oj, vad det värkte i den lille ryggen!
Men jag blev snart van vid att slita och jag var lyckelig
med, för folk tyckte att jag artade mig väl, och det
gladde mig. Och morbror sade titt och ofta, när han
tyckte jag var duktig, att jag skulle bli hans enda
arvinge. Det sade han både när vi voro ensamma och
så att andra hörde det. Och det var allt nånting för
mig att tänka på, det, så om han hade bett mig gå i
röde elden, så hade jag gjort det; för jag kunde väl
veta, att han inte ville mig annat än gott, när han mente,
att jag skulle ha hele gården och allt, allt annat rart

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>