- On this page / på denna sida
- Under rasten
- On this page / på denna sida
- Under rasten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
På det viset gick ett helt år, som eljes en månad, tiden
rann bort som vatten i en ström. Det enda jag tänkte
på och det enda jag längtade efter hela veckan var
lördagskvällen, för då fick jag träffa Elof. Vi hade
aldrig talt ett ord om att vi tyckte om varandra, men
det behövde vi inte heller, för så mycket visste vi ändå.
Vi längtade ju efter varandra som två tvillingasyskon
— ja, det var rent för litet sagt.
Hon log åt de glada hågkomsterna. Det svårmodiga
draget var nästan utplånat.
— Men, sade hon sakta och strök sig med handen
över panna och ögon, men så började det mulna för
mig. Där var någon god vän, som bar fram till
morbror, att jag rände ute om nätterna med
mjölnaredrängen och slarvade i lekstugorna. Och då tog morbror
mig i förhör.
Inte kunde jag neka och inte ville jag heller, utan
jag talte om, som sant var, att vi träfftes ibland och att
jag tyckte Elof var snäll — det var den hyggligaste
pojke jag kände, för han var alltid ordentlig och inte
smakte han starkt och inte slogs han och levde galen
och spelte kort som de andre drängarna.
Då sade morbror:
— Kan ske du tänker gifta dig med den rare
heren, du?
Jag kunde inte svara ett ord — för inte hade jag
själv just tänkt på det, och Elof hade ju aldrig talt
ett ord till mig på det behäktet — så att jag stod där
bara och teg.
Men morbror slog näven i bordet, och det hade han
aldrig förr gjort imot mig. Och så sade han:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
