- On this page / på denna sida
- Under rasten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tvungen till att tala. Jag lutade mig intill morbror och
viskade honom i örat:
— Jag kan inte ta honom, jag vill inte ta honom.
— Stollaprat, viskade morbror igen. — Tänk inte på
mjölnaredrängen, det ber jag dig, om du vill ha något
att säga i mitt hus. Jag vill dig väl — det är en rejäl
karl, jag bjuder dig.
Och så sade han högt:
— Kommen nu då, så gå vi in och dricka på det!
Jag gick liksom, i yrsel. Jag tänkte på Elof. Inte
kunde jag överge honom. Herregud — Elof! Lämna
honom! Nej, det var stört omöjligt, det stod aldrig till.
Nej, nej! Men så brusade morbrors ord i mina öron:
"Tänk inte på mjölnaredrängen, om du vill ha något
att säga i mitt hus." Skulle jag drivas ut, blott och bar,
ifrån det ställe, där jag hade gått och gällt som ende
arvingen. Nej, det var aldrig rättvist. Så som jag hade
slitit där i alla dessa åren — ja, som ett kreatur och värre
ändå — jag hade aldrig skytt något arbete, natt och dag
hade jag fäktat, för att vi inte skulle behöva lega för
nånting. Jag trodde ju alltid, att när jag släpade för
morbror, så gjorde jag det för mig själv. Skulle jag nu ha
blåslitit mig för ingenting, utom bara skam och
ledsamhet. Och vad skulle mina föräldrar säga! Dem hade
morbror aldrig velat hjälpa med en havreagns värde,
han hade aldrig tålt min far och han tålde inte min
mor heller, sen hon gifte sig med far, imot morbrors
vilje. Men nu voro de så glada, för han hade tagit
upp mig i sitt hus, nu fick jag, vad de skulle haft, och
de räknade på mig.
Vi hade kommit igenom trängseln i förstun och in i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>