- On this page / på denna sida
- Håkan i Näregård
- On this page / på denna sida
- Håkan i Näregård
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Då lågo de tre där på golvet i en hög, Anders Magnus,
Håkan och Johanna. Kindbon blödde ur flera sår,
Håkan var sönderflängd på halsen och i ansiktet av
kindbons vassa naglar, kläderna hängde i trasor. Under de
båda andre låg Johanna avsvimmad, med en lång
blödande skåra i pannan. Håkan ryckte sig lös ifrån
Anders Magnus fasta grepp. Han tog Johanna i sina
armar och bar henne bort till sängen. Anders Magnus
ville flyga efter honom, men blev hindrad av Boven
och knallarna.
— Tjuv, tjuv, hit med mina pengar! väste han.
Mina pengar!
Då tog Håkan upp sedelbunten, som han valkat ihop
i sin byxficka, och slängde honom långt bort på golvet.
— Tag dina pengar och drag sen längst in åt helvete!
Kören ut honom och sätten för hans häst, så att han
bara kommer av gården! sade han till Boven och
knallarna.
Sen Anders Magnus fått igen sina pengar, blev han
strax lugnare och följde godvilligt med karlarna. I
dörren hötte han inåt stugan, och ropte till Håkan:
— Tack för fägnaden! Du är välkommen till vårt.
Det är la inte sista gången vi träffas.
Håkan kallade in pigan, som sprungit ut i köket och
gömt sig. De öste vatten över Johanna. Och långt om
länge slog hon upp ögonen.
— Gudskelov, du lever, Håkan! viskade hon matt
och domnade av igen.
I den natten födde Johanna sitt barn till världen.
Det var en dödfödd gosse.
Håkan höll sig stilla i hemmet hela julen. Han gick
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
