Samlade skrifter / Andra delen - Allmogeberättelser, nya allmogeberättelser / 91 Author: August Bondeson Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

- On this page / på denna sida - De bägge glasarne

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

knutsjögubben. I kunden gärna stannat här över natten. Det
ville både jag och mor och — Petternilla med. Men, till
julen fån I tvunget komma hit, då han I la inte så
brått.

Bröderna tackade för tillbudet och så togo de var
sin väg.

Efter den dagen visste Manuel lika väl som Andreas,
hur det var ställt. De kände, att de höllo av Petternilla
bägge två, och ingendera ville ge vika för den andre.
De förde aldrig saken på tal, därför aktade de sig som
för att sticka näsan i elden. Men de började hugga på
varandra vid minsta lägliga tillfälle och växlade aldrig
mer ett gott ord sinsemellan. Arbetet, som förut gått
lustigt och lätt, gav nu ständigt anledning till kiv.
Manuel kunde ingenting göra till lags åt Andreas, och
Andreas fick titt höra av Manuel, att han bar sig åt som
ett nöt, fast han ville vara mästaren. Misstroendet gav
dem ingen ro, de vaktade varandra ständigt, så att ingen
av dem skulle kunna smita bort till Knutsjö och tala
vid pigan.

Så kom julen. Både Andreas och Manuel skulle allt
bra gärna velat fira helgen i Knutsjö; men de nämnde
det inte en gång, utan lade sig på ett ställe ända uppe
vid Varberg och hade bara ledsamt. Visst skaffade de
brännvin och togo sig rus på rus i förargelsen, men
det blev ledsamt ändå.

Mitt upp i det här fingo de höra, att Petternilla
slagit dem bägge ur hågen och givit sitt jaord åt Knutsjö
torpare, som blivit änkeman. Hon hade tröttnat på att
gå där och vänta, när ingen av dem sade något bestämt
till henne. Och så hade de skytt både Knutsjö och henne

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>