- On this page / på denna sida
- De bägge glasarne
- On this page / på denna sida
- De bägge glasarne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Så förgick en stund. Andreas stönade, Manuel
suckade.
— Du behöver allt en styrketår till, Andreas.
Andreas sökte gripa efter flaskan, men händerna
nekade honom sin tjänst. Manuel hällde i honom.
— Tack, Manuel! Du har aldrig varit någon lort.
— Tack, Andreas! Du har aldrig varit någon korp.
— Är du onder på mig, Manuel?
— Nej, Andreas. Är du onder på mig?
— Nej, Manuel!
Den döende sökte sträcka fram sin hand — och så
möttes de bägge brödernas händer för första gången
på över fyratio år, och de vilade länge i varandra.
— Diamanten är nu din — din, Manuel, viskade
Andreas matt.
Manuel storgrät. Tårarna skymde hans syn. Det
ryckte något i den döendes ansikte, men han kunde
inte gråta. Hans kropp skakades våldsamt, sen blev han
åter stilla.
Slutligen skulle Manuel lösgöra sin hand. Andreas’
hand föll tungt ner.
— Du behöver allt en styrketår till, Andreas!
Men Andreas behövde ingenting mera. Han hade
gjort upp sin räkning med denna världen.
Manuel föll på knä vid hans sida. Mellan
snyftningarna hörde folket i stugan, huru han läste
välsignelsen över den döde brodern, och han lämnade ej liket
hela den natten.
Söndagen efter nyår jordfästes Andreas. Manuel var
över sig giVen. Han stod hela tiden och stirrade ner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
