- Project Runeberg -  Samlade skrifter / Andra delen - Allmogeberättelser, nya allmogeberättelser /
103

[MARC] Author: August Bondeson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

- On this page / på denna sida - Hos Josops i Gullås

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

regnade där mer eld och svavel än i själva Sodom och
Gomorra. Inger skrek högt, och Josop torkade sig i
ögonen och snöt sig ett i ett. Vilhelm var ett Herrans
under. Han var värre än någon präst. Så skulle en präst
predika, så kunde han hålla själen varm!

Fredrik var mera tyst av sig. Honom brydde gubben
sig inte heller så mycket om. Han kunde ingen annan
konst än blåsa klarinett, och det var nu ingenting imot
att spela orgel. Men det lät riktigt vackert, när de bägge
bröderna spelte en polketta ihop.

Vilhelm kom nu till att ränna mycket bort till
klockarens. Han hade sådan ro av att klinka på det gamla
klaveret där. Och vad det led, så lirkade han med
klockaren, så han fick hjälpa till att spela i kyrkan allt ibland
om söndagarna. Han spelte både n:r 35 och n:r 55
riktigt väl på kyrkorgeln och så kunde han klämma till
med Björneborgarnes marsch och "Krigarn vilar sig
i mark och skog" efter mässan, så det ända pep, och
allt kyrkefolket tittade upp på honom och trampade i
takt utefter gången. Då, skall jag säga, Josop var något
högfärdig över sin Vilhelm.

Men så en dag kom där en god vän och frågte Josop
i förtroende, om han visste, varför Vilhelm sprang så
tätt dit bort till klockarens. — Det var la inte svårt
att veta, mente Josop, det var för att få spela på
klaveret. — Nej, tack, mente vännen, det var för att få
träffa klockarens Lovisa.

Josop blev tändande galen. Hade han själv dabbat
sig och klistrat in sig med en utfattig klockaredotter,
så skulle då Vilhelm åtminstone inte fastna i samma sax.
Det skulle han bli karl för. Tvi den onde, skulle inte

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:17:39 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bondeson/2/0107.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free