- Project Runeberg -  Samlade skrifter / Andra delen - Allmogeberättelser, nya allmogeberättelser /
116

[MARC] Author: August Bondeson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

- On this page / på denna sida - Herregården Ransberg

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

människa hjälpte henne med så mycket som ett spadtag.
Men hur hon krallade med det och hur mycket jag än
skrek och hindrade henne, så fick hon sin hytta i
ordning före hösten, med både tak och mur och dörr och
ett litet fönster på köpet. Dålig var la hyttan, det
förstår sig, men hon blev i alla fall inte sämre, än att vi
kunde hylla oss där i över tjugu år — fast nog fingo
vi hjälpa upp henne ibland. Och mor var alltid så
hjärtans glad åt sin kula, som hon sade, för här slapp hon
att vara i vägen för någon.

Så tog mor spinne åt käringarna i bygden. Men Gud
skall veta, att den blir inte fet, som skall tjäna sin föda
med spinnerocken. Vi fingo la litet fattigsäd med, det
förstår sig, men den var inte mycket att hurra för —
bönderna ha sådan liten nypa, när det gäller att ge.

Men hur tiden gick, så växte jag till, så att snart
kunde mor gå på dagsverke i gårdarna och lämna mig
hemma, för inte tålte folk se mig i sitt bröd, innan jag
kunde göra skäl för det.

Snart så var jag då så pass, så jag kunde ta
vaktetjänst om somrarna. Då hade mor det bättre, för den
tiden hade hon la bara sig själv att sörja för. Det var
bara ett öde, att mor hade vänjt sig vid det starka.
Hon hade börjat med brännevinet, medan far levde.
Jaja, hon hade la så mycket ledsamt, så hon kunde
behöva något att trösta sig med. Men, svårt var det —
jag fick skämmas mer än en gång för hennes skull.
Och tjänte hon sig en styver, så gick den gärna till
det usla brännevinet — så hon kunde aldrig förkovra
det lilla, hon hade.

Och tänk, vad det var svårt att alltid höra sina

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:17:39 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bondeson/2/0120.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free