- Project Runeberg -  Samlade skrifter / Andra delen - Allmogeberättelser, nya allmogeberättelser /
132

[MARC] Author: August Bondeson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

- On this page / på denna sida - Herregården Ransberg

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

det vi gjorde våra dagsverken. Och Greta hann ändå
tjäna mången god riksdaler med sina nypor. Och det
är sanning — jag var rent som en ny människa, jag
tyckte riktigt det var min, lust att slita hur strängt som
helst. Och jag, som aldrig hade kunnat ta vara på
nånting förut, nu var jag så rädd om styvern, så jag
nändes knappt köpa mig ett halvstop brännevin till de stora
högtiderna. Och den, som gömmer, så har han — om
våren hade vi samlat så pass, så vi kunde köpa oss en
liten koknuta på Falkenbergs marknad. — Herregud,
vad Greta var glad, när vi kommo hem med denna kon!
Hon ryckte både i mig och i kon och hon hoppade och
dansade och skrattade och var rent stollig.

— Ser du, Johan, att vi kan, vad vi vill. ’Ar vi inte
nu både stuga och ko!

Ja, Greta har rätt. Människan kan, vad hon vill. Bara
hon riktigt vill och tar i allt, vad hon orkar, så får hon
hjälp av både Gud och människor. Nu reda vi oss så
gott som någon. Och det bästa av allt är det — på fem
och tjugu år, som Greta och jag ha varit ihop, ha vi inte
haft en hel ledsam dag. — Vi ha fyra snälla barn.
Pojken är på seminariet i Göteborg och läser till
skolemästare, och han skriver så granna brev hem till oss,
så ingen präst kan lägga ut dem rarare. Och det är nu
vår allra käraste önskan, att han skulle få bli
skolemästare här hemma i socknen, efter den gamle. Och
det blir han nog, för pojken har ett sådant gott ord om
sig, och det är den gamle som har skickat honom i lära,
så han manar gott för pojken. Två duktiga dägor ha
vi, som tjäna på Jonstorps herregård, det är Anna och
Britta, och de ä då så väl tagna där så — och så ha


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:17:39 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bondeson/2/0136.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free