- On this page / på denna sida
- När Smör-Lars var död
- On this page / på denna sida
- När Smör-Lars var död
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Ja, det var den samme dagen, så undrade han,
om du visste om, att han var så dålig, och tyckte, att
han ville så gärna se dig. Men när vi ville skicka bud
efter dig, så nödde han oss till att låta bli.
Petter vände sig bort, för inte Elin skulle se tårarna
som kommo honom i ögonen.
— Det var synd, jag inte fick veta om, att han var
så sjuk, sade han efter en stund.
Så gingo de där tysta igen ett stycke väg.
Långt om länge sade Elin:
— Ja, nu får du ärva.
— Gud vete det, sade Petter och såg ner i backen.
Jag har ju sagt dig förut, att jag får kan ske inte ett
grand.
— Ja, men du är ju hans enda brorsbarn, tyckte Elin
och såg frågande på honom.
— Det är justament för det, som jag tror, att jag
blir utan, sade Petter och suckade.
— Hur skall jag begripa det? Det får du säga mig,
sade Elin och satte sig på en tuva där i marken.
Petter satte sig ijämte henne.
— Ja, jag får la det då, fast det är sorgeligt, sade
han. Min mor talte om det för mig, strax innan hon
lade ihop sina ögon. Se, det var nu så, som du vet, att
min farfar, han var en välmående bonde. Men så
förlorade han allt vad han ägde, på borgen, så att när han
dog, så kommo min farmor och barnen på bar backe,
Farbror Lars, han var äldst. Han var tio år, när de
fingo gå ifrån gården, som eljes skulle blivit hans.
Och fast han inte var äldre, så tog det honom ändå
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
