Samlade skrifter / Andra delen - Allmogeberättelser, nya allmogeberättelser / 143 Author: August Bondeson Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

- On this page / på denna sida - När Smör-Lars var död

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Ja, då fick det vara, som det var så länge — de fingo
vänta med giftet.

Nu hade min far, som var sex år yngre än farbror
Lars, vuxit upp och blivit en duktig skomakare. Han
hade ord om sig att kunna göra alla människor glada,
han tänkte aldrig på styvern. Och hur det bar till, så
kom han att vara titt tillhopa med min mor. Och de
blevo riktigt goda vänner, för se, mor var gladlätt av
sig, hon med. Och när då farbror Lars gick där år efter
år och aldrig fick nog pengar och ingenting lät bli av
med giftet, så blev mor led på honom och gifte sig med
far i stället. Då blev farbror ända som konstig. Han
tålde aldrig sen att se varken min far eller mor, utan
gick långa vägar bara för att slippa träffa dem. Och
så länge som far levde, var han aldrig inom vår dörr.
Men det var inte så länge far fick leva. Han var för
glad och för lätt av sig och ville för gärna ha det starka.
Så en gång hade de slagit honom full, när han skulle
gå ifrån ett ställe, där han hade varit och sytt, och då
kom han till att ligga ute om natten och förkylde sig,
och åtta dar därefter dog han. Farbror var med och
följde honom till jorden, men han gick inte in i stugan
som det andra liklagsfolket, och inte sade han ett ord
till min mor. Inom ett år var jag morlös med. Då minns
jag, hur farbror Lars kom in i stugan och satte sig
vid sängen, där mor låg lik — och jag minns, att han
skrek högt och kastade sig ner på golvet och vred sig
som en mask. Men så kom där en människa och då gick
han. Men han viste sig inte vid begravningen, och inte
heller brydde han sig om, var de gjorde av mig. Och
det minns du själv — när han skulle flytta hit, så var

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>