- On this page / på denna sida
- När Smör-Lars var död
- On this page / på denna sida
- När Smör-Lars var död
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Att ovanskrivne Lars Magnusson av fri vilja och vid
fullt medvetande gjort detta testamente och det själv
undertecknat, intyga på en gång närvarande vittnen
Per Persson Nils Larsson
N: r i Hallen. i Boarp."
Släktingarna hade stått där tysta som stockar, med
gapande munnar och stirrande ögon, så länge som
fjärdingsmannen höll på med att läsa.
Men nu blev där ett liv. Rackare-Nils for fram och
ville rycka testamentet ifrån fjärdingsmannen.
— Det är lögn det där! Tag hit det! Tag hit det
bara! skrek han.
Men där fanns handfasta karlar, som höllo rackaren
tillbaka.
Då blev han vild och stampade i golvet och svor:
— En sådan djävul! Det var en svåger. Ta brödet
ifrån barnen och kasta det för hundarna. Ingenting
unnade han oss medan han levde, och ingenting unnar
han oss efter sin död. Men så ska vi också hedra honom.
Tvi, fan! Jag skall gå och spotta tre gånger på hans
grav, den girigbuken. Den girigbuken! Åt helvete med
honom, den girigbuken!
Därmed rusade han ut ur stugan.
Skorva-Kristian började gråta och snyfta:
— Hade jag bara gått för Lars litet och krusat
honom, som jag tänkte, så hade jag nog fått litet med.
Men det var Nilsa skull — han ville alltid, att vi skulle
vara som hundar imot honom, för arvet kunde han
ända inte förhålla oss. Alltid skall en vara ett
nötahuvud.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
