- On this page / på denna sida
- Tromp och Krans
- On this page / på denna sida
- Tromp och Krans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sprang tre steg tillbaka och satte ett skott rätt i huvudet
på honom, så blod och hjärna sprutade. Sen lyfte jag
bössan igen — — —
— Är du ifrån vettet, karl! Vet du, vad du gör?
ropte herrarna.
Då tog jag ner bössan igen. Jag ville både gråta och
svärja, men jag kunde inte nåtdera, utan bara stod där
och skalv.
— Den där skulle, djävlar i min själ, inte bli
gammal på mitt gods, sade ryktmästaren, med den stora
röda näsan.
Men den långe hjulbente, med de stora mustascherna,
han sade till löktnanten, som nu stod där och bara
stirrade, så vit i synen som en lärftsduk:
— Ge karlen en hacka för hunden och låt honom
sen dra hin i våld!
Ja, löktnanten tog upp en silverspesie ur lomman och
slängde bort till mig. Men jag spjärnte till pengen, så
han for åt helvete med en skjuts.
— I tron, I kunnen betala allting med pengar. Jag
ger både er och era pengar den onde, sade jag och
därmed så gick jag.
Men med detsamma så var jag också fri från torpet,
som jag skulle tagit an till våren, och mor fick också
flytta. Vi hade, kan veta, intet kontrakt, för det bruktes
inte på den gården att ge torparna kontrakt, fast nog
hade löktnanten skrifteligt av oss, så han kunde klämma
efter oss, så bra han ville. Vi måtte sitta till husa den
vintern i Glimminge usla båtsmanshytta hos den galne
Hallingen och hade inte stort att dra oss fram med. Det
var då jag gav mig till rackare — jaja, hästaflåare kan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
