- On this page / på denna sida
- Tromp och Krans
- On this page / på denna sida
- Tromp och Krans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
det fanns inte likare hund i Halland — det kunde jag
gott göra, för det kunde inte likare finnas.
Då så frågte en av bodbetjänterna där, om jag ville
sälja’n.
— Nej, det har jag la inte tänkt på, sade jag. Men
det kommer an på kommer an. Vad får jag för honom?
tyckte jag.
— Nils får väl själv begära. Den som har varan,
sätter priset, mente han.
Då tänkte jag för mig själv:
— Ja, så skall jag, min själ, sätta priset, så du skall
inte fråga mig tidare, tänkte jag och så sade jag: Fem
och tretti riksdaler! — Lukta på det du, knase! tänkte
jag.
Men bodknoddafan hade allt hört talas om hunden
förut, vad han dugde till, så han blev inte blyg.
— Ja, det ger jag, sade han bara, och då är handeln
uppgjord.
Jag blev, som om de hade torkat mig om näsan med
en våter trasa, för jag ville rent inte sälja hunden för
något pris. — Men det förstår sig, det var allt bra
pengar. Och hade jag sagt mitt ord, så skulle jag stå
vid det med. Rackare är jag, det blir min sak, men vid
mitt ord står jag.
Jaja, jag försökte la ända lirka med honom litet och
grinade och frågte, om det var hans riktiga mening, för
jag trodde, han bara gycklade, sade jag. Men han gav
inte tappt, utan han räknade upp de fem och tretti
riksdalerna och slog i en sup till mig i köpeskål.
Ja, då var det la inte annat att göra än att ta
pengarna och lämna honom hunden. Och de satte band på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
