- Project Runeberg -  Samlade skrifter / Andra delen - Allmogeberättelser, nya allmogeberättelser /
169

[MARC] Author: August Bondeson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

- On this page / på denna sida - Tromp och Krans

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

rejält Svarta ankaret, och göken smakte inte, som han
skulle, den heller.

Så lade vi oss tidigt, för det var rent inte roligt att
sitta uppe. Och ungarna somnade, förstår sig, fort, och
det stod inte heller länge om, innan Johanna Petternilla
snork. Men det var lögn, jag kunde få en blund i mina
ögon, jag bara låg där och tänkte och tänkte på den
rälige Kransen. "Jag ger den onde Kransen", tyckte
jag. "Det, som är gjort, är gjort." Men skam i den,
som kunde somna ändå.

När det så led fram imot klockan tolv på natten,
så var det ändå, som om det hade velat börja dra litet
i ögonlocken, och jag vände ryggen till Johanna
Petternilla och tänkte: "Nu blir det la sömn av ändå."

Men rätt i detsamma så väckte jag till vid ett sådant
räligt skrik och hylande nerifrån ån. — För det var på
den tiden jag bodde i Kråkestugan här nere vid Storaå,
som detta hände. — Jag kände genast igen lätet. Det
var Krans, som var i ån. Då hade han slitit, kräket,
och gett sig av hem. Ån kraade — det var is vid bägge
sidorna, men i mitten gick hon öppen och var full med
isakra. Jag upp och i knäppebyxorna och fick träskorna
på och så ut och i några skutt ner till ån. Jag sköt min
lilla drageka framför mig ut på isen. Krans var där
ute. Jag hörde, hur han plaskade. Jag frågte den onde
efter både liv och hälsa, bara jag kunde få fatt i
hundakräket.

— Håll dig uppe, Krans! Jag kommer! ropte jag till
honom. Och då gnällde han till, så gott han orkte.

När jag kom ut imot isakanten, så kunde jag skymta
Krans, där han låg och pulsade och inte kunde komma

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:17:39 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bondeson/2/0173.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free