- On this page / på denna sida
- Halta Stina
- On this page / på denna sida
- Halta Stina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
gång. Men inte fick hon tänka på sig — bara dägan
fick framgång i världen, så kunde la hon själv lida vad
som helst. Och så rustade Halta Stina av sin Lisebet
och följde henne in till Halmstad, där dägan skulle ta
på sjön.
Ack, ack, vad där nu blev söckent i Halta Stinas
stuga. Stina längtade, så hon visste sig rent ingen råd.
Nu hade hon bara sin katt och sina hönor igen. Men
så bytte hon sig till läggägg och lade en höna och fick
små kycklingar att vakta och pyssla om, och på det
viset gick sommaren. Och så fick hon, förstår sig, brev
ifrån sin Lisebet alltemellanåt, och då, skall jag säga,
Stina var glad — då snodde hon omkring i stugorna i
minst åtta dar och hade folk till att läsa detta brevet
för henne om och om igen.
Men fram när det led på efterhösten, så kom där
sorgebud. Jag glömmer aldrig den dagen. Jag tjänte piga
då i Larsgård. Och vi suto där i stugan och
grovkardade ullen, mor Anna Stina och jag. Rätt som det var,
så slogs dörren upp på vid gavel och Halta Stina kom
inhoppandes så häftigt, som om det hade gällt livet, eller
elden hade varit lös i gården. Hon grät inte, men
ansiktet var rent, som om det hade varit fruset, pannan låg
i rynkor och hon blinkade inte med ögonen. Jag trodde
att människan var galen, så jag blev ända rädd.
Men så flydde hon mor i Larsgård ett brev och sade:
— Läsen, läsen för Guds skull! De ljögo för mig
i Näregård. Lisebet är inte sjuk. Läsen!
— Läs du, Nilla! Jag kan inte läsa skrivet, sade mor
Anna-Stina.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
