- On this page / på denna sida
- Halta Stina
- On this page / på denna sida
- Halta Stina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Men så fick då Nils en karl till hjälp och så bundo
de Stina och satte henne upp i vagnen. Och sen körde
rackaren hem med henne. Men hela vägen så ropte hon
på Lisebet och svor och var rent ursinnig. Och när de
kommo fram, så måste rackaren binda henne med en
järnlänk vid sängen.
Nu var vettet rent borta. Hon ville varken äta eller
dricka. Hon bara hoade och skrek och ropte på sin
Lisebet och så ryckte hon i länken, så det gnisslade.
Det första Halta Stina var flyttad, så blev hennes
stuga såld och bortkörd, så att nu stod där bara den grå
muren igen av alltihop. Men katten strök omkring där
på tomten och kröp ihop, så utsvulten och eländig, där
i den kalla spisvrån.
Hos rackarens fingo de hålla vakt över Stina både
natt och dag. Men så en natt hade rackarens käring,
Johanna Petternilla, somnat ifrån vakten. Och när hon
då vaknade om morgonen, så var Halta Stina inte längre
i sängen. Hon hade brutit ut länkakrampen ur
sängastocken och gett sig av, med länken om benet.
Johanna Petternilla väckte genast rackaren. Och där
blev en uppståndelse, för rackarens hade kan veta tagit
sig på att vakta den galna väl och de hade bra betalt
för det. Rackare-Nils skällde som en bandhund och
ryckte käringen i håret, allt medan han drog på sig
paltorna. Och sen de ut, bägge två.
Jo, där var spår i den djupe snön, och spåren gingo
åt Kröplinge till. De följde dem och till slut så kommo
de ända fram, där Halta Stinas stuga hade stått. Där
slutade spåren. Och där låg Halta Stina uppe på den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
