Samlade skrifter / Andra delen - Allmogeberättelser, nya allmogeberättelser / 202 Author: August Bondeson Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

- On this page / på denna sida - Gamla Grålla

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

färg; för hon var musgrå med vit man och vit rumpa.
På många långa tider hade det inte funnits hennes like
i häradet. Och var hon vändes fram ute på vägarna, så
sade folk på långt håll: "Titta, där kommer Johannes
på Korpåsen körande!"

Och alltid hade hon haft så rara föl. Men det blev
inte mer än två, som voro lika henne till färgen — det
var den tuåriga följan Lilla Grålla och så årsfölet. Dem
ville Johannes änteligen behålla, bägge två, och då var
han, förstår sig, tvungen till att göra sig av med Gamla
Grålla, för se, inte kunde han föda tre hästar på
Korpåsen — det var bara ett åttondels mantal! Men han
tyckte det, att Grålla var rent för god att ge ett skott
ännu, och därför så skulle han ha henne till Sjönevad
och sälja henne. Det var intet prut med det.

Fram på eftermiddagen kom Neta med främmanden.
Anna i Hagen och herarne bordsattes genast, och
Johannes själv satte sig vid den överste änden. Johanna
Marja manade på dem att hålla till godo "med det lilla,
som var framsatt", fast det var minsann inte litet det;
för där var både grantabröd och rågbröd och smör och
ost och spickepölsa och spickefläsk och sill och kokt
fåralår och senap — och det var riktig hemmavuxen
senap, som var malen i grädde med järnkula och som
drog tårar ur ögonen på långa håll, och inte sådan där
gul uselhet, de köpa för senap i stan.

Så gick hon åt köket för att ösa upp ärterna, Johanna
Marja, och vinkade Neta ut till sig. Hon var tvungen
till att strax lätta sitt hjärta för Neta.

— Vet du, Neta, vad far tänker göra? sade hon och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>