- On this page / på denna sida
- Gamla Grålla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
så gott hon kunde, och så ville hon la övertala dem att
följa med till marknaden i alla fall — för Johan Petters
skull! Men inte en gång det tog skruv. Det var som
att tala för döva öron.
Då blev Anna förtruten.
— Jag tror, I än lika envetna I som Johannes, sade
hon.
Och så gav hon sig åstad till marknaden, för hon
var, kan veta, så angelägen om att få höra, hur
stutahandeln gick.
När Johannes på Korpåsen och hagaherarna kommo
fram till Sjönevad, var kommersen allt i full gång
däruppe på marknadsbacken. Där var flera stora
kreatursuppköpare nerifrån Skåne. Och hagapojkarna hade
knappt hunnit stanna med sina stutar, innan de fingo
sälja. De fingo genast vad de begärde, femtonhundra
daler, och nu så voro de bara så illa harma, för de inte
hade begärt mer. Men det var bra, som det var, tyckte
Anna, när hon änteligen kom och fick höra det.
Johannes var inte så lycklig. Han hade la inte stått
mer än en timme ännu där uppe på hästabacken och
hållit sin gamla Grålla; men han började allt tycka, det
var länge, det. När han hade haft fölen att sälja, då
hade alltid russeln gått som en dans, för alla kände till
och ville ha av Johannes på Korpåsens hästaslag. Men
gamla Grålla, som justament var mamma för dem
allihop, henne blev det inte något riv efter. Och frågte
någon för ro skull, vad hon skulle kosta, och Johannes
då sade femti riksdaler, så grinade de honom mitt i
ansiktet. — Femti riksdaler för ett gammalt spattack!
Johannes svalde förtreten, men nog var han harm,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>