- On this page / på denna sida
- Gamla Grålla
- On this page / på denna sida
- Gamla Grålla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Nu var det Johannes’ tur att grina. Inte hade
rackaren något skinnvärde på sig — tacka Gud, om han
hade till en flaska marknadsöl! Han teg också grant
och gick.
Nej, än var det för tidigt på dan för att sälja gamla
hästar, mente Johannes. Det gick la inte bra förrän
längre fram, sen folket hade fått sig litet mer i näbbet.
Därför så tog han, nu och ledde gamla Grålla ner på
Päars gård och band henne i porten där. Sen så gick
han in på krogen och tänkte skölja ner all förtreten
med en gök.
Där stod folk i dubbla rader och trängdes framför
skivan. Somliga skreko efter öl och porter, somliga efter
kaffe. Brännvin fick la inte säljas på marknadsdagen,
men sådant hade de skaffat sig i förväg och haft med
sig, så att ingen kunde neka dem att göra sig en gök,
så god de nånsin ville ha honom.
Titta, där längst framme stodo Lars och Johan
Petter och drucko öl! Johannes gick fram till dem. Men
just som han tänkte ge sig till känna, hörde han dem
nämna hans namn. Vad kunde de ha att säga om honom?
— Vad den onde skulle morbror Johannes här på
marknaden med kulan att göra! En annan fick ju
riktigt stå där uppe och skämmas för honom,. Alla veta
ju, att han inte tränger till att sälja det gamla kräket,
sade Lars. Vara så snål efter styvern!
— Ja, det förstår sig. Men det är la ingen skam att
ta vara på det en har. Han menar väl — han ser på
husets bästa, tyckte Johan Petter.
Johannes nickade. Det var ända, som om han själv
skulle ha sagt det.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
