- On this page / på denna sida
- Gamla Grålla
- On this page / på denna sida
- Gamla Grålla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Då kunde kvinnfolken inte hålla sig för grin och de
grinade mycket värre, än vad de eljest skulle ha gjort
nu ovanpå förskräckelsen. De ville aldrig sluta upp.
— Jag sålde inte märren, sade Johannes, som inte
kände minsta trång till att grina.
— Hi, hi, hi! — Nej, jag trodde la jämt — hi, hi, hi!
— att du bara ville narras med oss — hi, hi, hi! sade
Johanna Marja och klappade honom på handen, så
vattnet skvätte. Det var snällt av dig, hi, hi! — Vi ha ankat
så mycket på, att vi inte följde med dig till marknaden,
både Neta och jag.
— Ha hagaherarna fått sälja stutarna? — Komma
de inte snart efter? frågte Neta.
— Ja, sälja ha de la fått. Men jag ger den onde
hagaherarna, tyckte Johannes. Vet du, vad Johan
Petter sade, du Neta?
— Nej kors, vad sade han?
— Jo, du, han sade, att bara han kommer hit, så
skall han lära både mig och dig att hoppa maksiss, för
vi ä’ envetna — det sade han, jag stod själv och hörde’t,
de sågo mig inte.
Neta slog gapen i vädret.
— Ha, ha, ha, ha! Ha, ha, ha, ha! — Sade han det?
Ha, ha, ha, ha! Ja det kunna vi allt behöva med — ha,
ha, ha! — för nog ha vi varit envetna.
— Ja, men jag är för gammal till att lära hoppa
maksiss, mente Johannes och rynkade pannan. En sådan
svärson, som vill lära sin svärfar och kvinna att hoppa
maksiss, en sådan vill jag inte ha.
Nu grinade både Neta och Johanna Marja igen.
— Å, din stolle! tyckte Johanna Marja till slut. Det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
