- On this page / på denna sida
- Gamla Grålla
- On this page / på denna sida
- Gamla Grålla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
grevar och tarmar och ett sådant morrande och
skällande och bitande hela natten, så en kunde rent
förskräckas. Johannes var ute med stakar och stänger och
körde av dem gång på gång. Men han hade knappt luckt
förstudörren om sig, innan det var lika galet igen.
— Detta härna roliga har du, för du var enveten och
skulle smälta istret, tyckte Johanna Marja.
— Det är väl, att du får gott av det med, sade
Johannes bara.
På ottan var Neta uppe och kokte kaffe, och de gamla
rustade sig i ordning till stadsresan. Johannes lade ner
hästahuden i vagnshäcken, under hösäcken och
matskrinet.
Sen så sade han till Johanna Marja:
— Vi kunna gärna ta fettkrukan med och sälja till
garvaren, det blir alltid någon styver för smörjan. Vi
ha ju tillräckligt med syrefett förut. — Du får hålla
krukan i knät, Johanna Marja.
Johanna Marja tyckte allt det var keligt att sitta och
hålla den leda krukan och lukta på hästistret hela långa
vägen; men hon gjorde, som han sade, för hon visste
ju, det lönte sig inte ett grand att säga imot honom.
Baseliskens häst kom för vagnen. Och Johanna Marja
satt allt i sätet med isterkrukan i knät. Nu tog Johannes
hårsnärten i näven och satte sig upp, han med. Pm,
Pm! Och så bar det åstad.
— Lycka på resan! ropte Neta.
— Ja, det ska vi la ha, tyckte Johannes. Se väl till
huset, Neta! Pm, pm!
Baseliskens häst var just inte någon travare, men
korpåsafolket var heller inte vant vid att åka fort. Gamla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
