- On this page / på denna sida
- Gamla Grålla
- On this page / på denna sida
- Gamla Grålla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Sen I, far, det gick ändå, som jag sade — nu kalla
de er för rackare.
— Det ger la jag den onde, sade Johannes. Hade
jag en död märr till, så skulle jag flå den med.
Men harm var han allt ändå.
Stackars Johanna Marja, hon kom inte hem ifrån
lasarettet förrän fram vid påskatiden och då linkade
hon ändå, fast det kostade hela femti riksdaler för hon
hade fått ligga där. Nej, det var dumt att lägga henne
på lasarettet, mente Johannes, för riktiga doktare duga
då aldrig till att bota en människa till gagns. Hade han
skjutsat henne till slöingesmedsan i stället, så hade det
först och främst inte blivit så illa dyrt och då så kunde
han då gett sig jäden på, att käringen inte heller hade
behövt att halta. Men nu var det, som det var.
Ja, det var allt bra liten glädje, Johannes hade av
Gamla Grålla, sen han tog henne till Sjönevads
marknad och ville sälja henne — bara förtret på förtret!
Och det fick han la höra av kvinnfolken med.
Men huden, den blev då bra. Och om bröllopet, som
stod på själve midsommardagen, då pekte Johannes på
sina nya stövlar och på Johanna Marjas och Netas nya
kängor och tyckte:
— Gamla Grålla var allt hyggelig ändå till sist —
hon gav oss de granna bröllopsskorna!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
