- On this page / på denna sida
- Mesak
- On this page / på denna sida
- Mesak
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
han kunde slippa fram. Och gubben bad honom dra så
långt vägat var, han ville inte se honom på sin
sopedynga en gång.
Ja, tiden gick, och Mesak gick på socknen. Och så
led det snart till, att han skulle varit ute och exerat
beväring. Men han blev kronevrak, förstår sig, för på
den tiden fick ingen exera, som inte hade läst sig fram
för prästen. Då skojade de och levde rackare med
Mesak för det. Men tills mer de skojade med honom, tills
dorskare blev la han.
Ja, må tro, han var något dorsk, den Mesaken, och
enveten var han med, skall jag säga oss. Det var stört
omöjeligt att få honom till nånting, varken med trätor
eller stryk. Men så skall jag med säga, att gav en honom
en styver eller en sup, och till och med om en talte ett
gott ord till honom, bara han förstod, att det var ärligt
ment, då kunde han allt göra en handräckning. Fast
slita strängt, det gjorde han aldrig. De meste trodde,
att han var så illa dum och att det var därför, han
trassade; men det var minsann inte så värst farligt med
den dumheten — han var slugare, än någon trodde. Ja,
han var så slug, så han gav blankt den onde, vad folk
tänkte om honom, bara han fick vara något så när i
fred.
Men när så Mesak var tretti år, så började han tycka
om klockarens piga. Se, han hade länge gått och hängt
efter fruntimmer, och de hade la ro av att häja med
honom. Hon hette Neta ändå, pigan. De dagarne han
skulle vara hos klockarens — för på socknen gick han
nu som förut — då var han så duktig och så villig, så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
