- On this page / på denna sida
- Lars på Skogsmaden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
jorden. Han gav knappt tillbaka utsädet, och den, som
blev, var klen i kärnen. Litet halm fick vi ändå till
vinterfoder åt kreaturen, och det var alltid en god sak,
det. Potaterna blev bättre, för dem hade vi på
nyodlingsjorden, som vi hade hackat och bränt. Och så fick
vi bra med kålrötter, så att vi var inte rädda för vintern.
Vid jultiden så föddes Ola, vår förste gosse, och den
gladde vi oss mycket åt. Det är så med de barnen, de
ökar både våra bekymmer och vår glädje.
Så gick några år. Vi hade nu tre små skrikhalsar i
stugan, så att Anna Stina hade nog arbete med att se
om dem. Hon kunde nu inte så mycket hjälpa mig med
skötseln av torpet. Och Björn var sträng som alltid, han
kunde aldrig slita en nog. Men det fick en tråka med.
Jag hade god hälsa, så att det gick bra ändå. Jag
arbetade för två, och torp jorden började allt ge bättre gröda.
Jag dikade ut vattnet och jag gjorde komposter av torv
och granris och ljung och strävade på allt vis att
förkovra mitt lilla ställe. Vi hade också lagt på en kviga,
som skulle bära sin förste kalv till julen, och till våren
tänkte jag börja köra henne tillhopa med gamla Hjälma
— sen behövde jag fella inte längre ha besvär med att
leja dragare! — Och jag hade alltjämt gott hopp om att
en gång kunna säga till min gamle husbonde, att det
hade gått mig bättre, än vad han förespått.
Men herran stäcker modet. En försommar skulle
bonden köra fram dyjord till gården, och jag blev budad
om att hjälpa till. Då förkylde jag mig, där jag stod
i den kalle mossen och lässte på lassen, och blev lagd
på sjuksängen och låg så, utan att kunna sköta mig
själv en gång, i två långa månader. Det var en sträng
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>