- On this page / på denna sida
- Lars på Skogsmaden
- On this page / på denna sida
- Lars på Skogsmaden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Ja, om jag strävar mer, än jag orkar, sade jag.
Herren ger intet för intet.
— Ger han dig inte hälsa och krafter till att sträva?
sade Johannes.
— Jo, det förstås, sade jag, men hur skulle jag
annars kunna sträva — annars finge fella socknen föda
både mig och barnen.
— Du skall be din nådige Gud bevara dig för
missnöjsamhet, det är den värsta synd, som finns, och föder
så många dåliga tankar, sade Johannes.
— Hå, det blir väl inte varken bättre eller sämre för
mig, antingen jag är nöjd eller inte — och tänka vad
jag vill, det är väl den minsta rättighet jag kan begära,
sade jag och gav honom tillbaka glaset.
Johannes svarade mig inte på det, utan gick bort och
rätade till ett par högar, som inte ville brinna så bra.
Sen kom han och lade sig ijämte mig, med huvudet på
armen. Och en liten stund därefter hörde jag att han
snarkade. Han var trött, han som jag — och han litade
på mig.
Men jag låg där och drogs med mina tankar. Jag
gick igenom allt svårt och styggt, som jag utstått under
dessa sex åren, jag lytt under Björnen. Hur hade han
inte slitit mig — pressat mig till det yttersta, när jag
låg sjuk och klen för hans skull; det var ju i arbetet
hos honom, jag fick min sot. Hade han inte dragit mig
till tinget och skämt ut mig? Hade han kunnat drivit
mig från hus och hem, så hade han gjort det. Var det
inte för hans skuld, som länsmannen tog vår enda
mjölkeko — tog mjölktåren, ur munnen på mina små
fattiga barn! — Jag blev allt bittrare i mitt sinne. Jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
