Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anders Backman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Min vägvisare tog snart Lars med sig ut och omtalade
för honom mitt ärende samt bad honom locka den gamle
till att berätta.
Ja — Lars kom in.
— Nu får I tala om ett äventyr, far! tyckte han. Den
främmande herren har kommit hit och vill höra äventyr.
Det kunde kallas att gå rakt på saken. Lyckades detta,
så var det mer, än vad jag någonsin kunnat vänta. Jag
satt färdig med en lång inledning.
Men Anders Backman tog strax ordet:
— Ja, jag skall gärna tala om, vad jag kommer ihåg,
sade han. Jag har alltid gärna talt om sagor och äventyr,
för om jag skall säga sanningen, så har jag alltid haft
min största glädje av sådant.
Jag ville springa bort och ta gubben i famn; men nu
började han sin första saga — Den lille gossen.
Och så berättade han i vårdat språk den ena efter den
andra. Somliga hade han läst i skillingstryck såsom
Trollflöjten, Sankte Per och Broder Lustig, Andarnas ring
och Jätten på Ullavi klint; andra hade han hört i bygden
såsom Prinsessan i jordkulan, Vitebjörn i skogen går,
Gossen och jätten med flera, som äro upptagna i
samlingen.
Alla i stugan lyssnade lika uppmärksamt till
berättelserna, fastän de flesta hade hört dem otaliga gånger förut.
En liten gosse och en flicka hade klängt sig upp i spisen
till gubben och kunde ej slita sina ögon från hans mun.
Vid ett tillfälle då Anders slutat en jättesaga, hade mor
Stina något att säga:
— Var det har blivit av jättarna nu?
— Hå, det har aldrig funnits några jättar, sade
mjölnaren, som var en ung karl och inte trodde på slikt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
