Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jakob Glader
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Nå, sa käringen, bjuden mat och äten mat, det räknar
jag för ett.
Då svarade Nils:
— Missunter mat och ingen mat räknar jag för ett.
Stolle-Nils, han gick var som helst.
— Du pratar, tyckte mor Glader. Skall du inte ge honom
matro! — Förr om åren kunde vi ha en bit sill att bju
på. Då hade vi alltid sill till potäterna, men i vinter har
vi fått äta dem bara. Och så har vi gjort potätegröt och
ätit bröd till.
— Ja, inte har vi det så fett, sade Jakob. Men förbanna
mig, har icke vi det bättre än de andre, för vi har fullt
upp av det vi har. De kommer och vill låna, den ene en
nypa salt, den andre mjöl, den tredje en fläta tobak, den
fjärde en kaka bröd. Och du minns, mor, vad
lumpsamlaren sa, som låg här i vår. Han sa:
— Jag tror, Jakob är pappa för dem allehop här i
mossen.
— Och nejgu, om jag kan få låna en halv fläta tobak
i någon stuga, för jag skall säga — de har inte. — Tyst!
avbröt han sig själv. Var det inte Lotta, som jamade ute
i förstun? — Jo! — Hon har inte varit hemma, sen vår
främmad kom.
Han gick bort och öppnade dörren. Och in klev kattan
helt försiktigt. Men det första hon fick syn på min hund,
tog hon ett skutt upp på ugnen.
— Djävulen i mig är inte Lotta fulare[1] än jag. Hon
aktar sig för att tala med främmaden. — Ser herren, jag
höste vatten på kattan och kallade henne Lotta, för jag
skulle få tur till henne. Och jagu har jag inte haft tur till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
