Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Johannes Glader
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
En dag, som han kom från Vänersborgs stad med en
skuta, som var lastad och skulle till Åmål, och kom långt
ut på Vänern nära Spräcklingarna, så stannade skutan
mitt på vattnets yta, utan att där fanns något skär, fast han
hade god vind. Skepparen förundrade sig härpå och såg
sig omkring.
Emellertid sade han till sina hjälpare:
— Gå I ned åt kajutan en stund!
Och så gick de, och han blev ensam kvar. Skepparen
stod en liten stund och såg sig omkring. På framstävet
fick han se en kvinnsperson sittande.
Hon kallade på honom och sade:
— God dag, fader Ola! Hon frågade: Vart skall fader
Ola fara?
Gubben svarade ödmjukt, med mössan i handen:
— Till Åmål.
— Nå, sade frun, kan skepparen ta några tunnor råg
med sig tillbaka?
— För all del, det skall jag göra.
Varpå frun blev borta. Och skutan började sin fart.
Då ropade skepparen till dem, som var nedstigna i
kajutan:
— Nu går det igen. Nu får I komma upp!
De kom genast upp — och resan fortsattes — kom
lyckeligen till Åmål och lossade lasten.
När skepparen gjort detta, tog han sitt folk med sig
och gick in på en krog och skulle få sig något till bästa.
Då de gick tillbaka, blev skepparen ena på en gata.
Då kom den frun, som han såg på fartyget, och sade:
— När ämnar skepparen sig hem?
— Min last är lossad, sade skepparen, och det skulle
bli till morgonen, blott jag hade vind.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
