Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Johannes Glader
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
han skall även få sin del, när han kommer. Men vi har
långt till kyrkan, vi behöver att ha slädarna utdragna och
tillagade samt foder däri. När han får beställt detta, skall
han få vara inne.
Därmed tystnade de en stund. Men buteljen fick
emellertid anlitas.
Strax därefter började en:
— Detta var nu väl fan! Kan inte drängen vara hos oss?
Men som Guds lycka var, i detsamma låt drängen upp
dörren och kom in. Han hade som knappast hunnit få
påtaga sin vardagsrock, eftersom de tänkte, att bovarna
skulle märka något. När han nu hade smugit sig till att
få tala vid bonden, som fick veta, att länsmannen samt
de med honom varande tjänstemän nu icke var långt borta,
fick gubben hålla på med traktat, så mycket som han
kunde, med löjliga skämtningar och så vidare för att
utdraga tiden.
Men nu var folket komna. Länsmannen låt på dörren,
men tjänstemännen var efter i hank och häl. Länsmannen
frågade bangditerna, var de var ifrån. De svarade, att de
var arbetare, som hade varit ute på förtjänst, dels tröskat
och sedan haft för sig annat varjehanda arbete.
— Vart skall I nu resa?
— Hemåt, sade bangditerna.
— Var är I hemma? — I är icke hemma på några
andra ställen, än där I vet det vara något att råna och
stäla.
Varpå folket, som länsmannen hade med sig, blev
befallda att utgå till bakestugan, intaga den omrörda
likkistan. Locket avtogs genast. Där låg den omtalta gubben,
med sin stora kniv. Länsmannen fattade honom genast i
håret och ryckte gubben ur kistan. De andra bovarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
