Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjömannen och flickan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
När tiden nu var inne, att hon skulle föda, så blev det
en flicka, som väl uppfostrades.
När flickan hunnit till tretton fjorton års ålder, satt
gumman en dag och såg, huru flickan sysslade med
varjehanda, och sade:
— Jag har allt gott, som har en så snäll flicka, som
deltager i mina göromål. Vore jag av med den, så bleve
det rent för illa.
Men så kom det i hennes håg, att hon hade lovat
herremannen, att han skulle få det, hon gick med. Hon begrep
nu saken, att han menade fostret, som hon då bar under
sitt hjärta, började därför att tänka:
— Må[1] detta kan ha någonting med sig?
Detta bekymmer ökades allt mer och mer, till dess flickan
hunnit intill femton år.
En dag då tiden var ute, kom en välklädd herreman till
moderns stuga och sade till gumman:
— Kommer du ihåg det löfte, du gav mig för femton
år sedan, då jag räddade ditt liv i floden?
Gumman hisnade vid dessa orden och tordes icke säga
nej, men började vilja övertala herremannen, att de finge
ersätta herremannen med penningar eller annat där i stället.
— Nehej, svarade herremannen, det kan icke betalas med
penningar. Jag vill blott ha, vad som denna skrift
innehåller, uppvikte förbindelsen, som han höll i handen, och
visade gumman, att hon stod underskriven.
Gumman kunde nu ingenting säga annat än:
— Herren får göra efter sin vilja.
Han gick blott fram till flickan, tog på hennes axel med
ena handen och därmed gick han sin kos. Men detta
innehöll den kraft, att när helst herremannen ville hava flickan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
