- On this page / på denna sida
- Om Hanspärsgårds höns
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kacklande var där av hönor, som voro innestängda i stugorna
för att värpa hemma, så det kunde höras långt ut på gärdet.
Men det var la inte heller mer än billigt, att var ville ha
sitt.
Men se, höns har nu ifrån världens skapelse varit ett
rackarepack och blir det med i alla tider. Och till och med
i Hanspärsgård skulle där bli stor förargelse för det
packets skull.
Se, så länge som dessa bägge folken nöjde sig med att
ha riktiga hyggeliga bondhöns, så länge gick allting galant
och bra. Men så en söndag efter påsk var Kalles Börta i
prästagården med en grann kalvastek och skänkte
prostens, och då så ville prostinnan visa sig äraktig igen och
tyckte det, att hon skulle ge Börta nio rara liggägg, för de
hade sådana obegripligt stora granna tyska höns där i
prästagården. Hon hade gärna fått hela halvtjoget, Börta,
men en bör alltid lägga udda, det visste nu Börta lika väl
som prostinnan.
Börta blev så glad, så hon kunde ända nigit igenom golvet
där. Och genast hon kom hem, så lade hon en skrocka på
dessa rara äggen.
Och det har la ingen knappt hört talas om en sådan tur,
som hon hade, den Börtan, för där blev sju hönekycklingar
och en tupp efter de nio äggen — det var bara ett enda,
som inte var frött. Börta var också så vid som skrockan
själv för sina kycklingar. Hon talte knappt om annat
varken hemma eller borta än om dessa kycklingarna. Och
skrockan fick gå med sina små och spatsera där inne i
stugan ända som en annan mor. Och om hon så flög upp på
själva storabord, så sa Börta inte så mycket som schas en
gång.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>