- Project Runeberg -  Samlade skrifter / Fjärde delen - I Glimminge och Kröplinge M.V.K. /
38

[MARC] Author: August Bondeson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

- On this page / på denna sida - Om Hieronymus Peregrinus Anatolius' stora lycka

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Johanna? vände han sig till hustrun, som gick där och
småordnade i stugan och just nu var i håll med att plocka av
några gula blad på "pillagonian", i fönstersmygen.

— Joo, tyckte Johanna. Men jag är bara så rädd för
att Per ska behöva skämmas för sitt ringeliga hem och för
oss, när han kommer hem med sin fina fru.

— Skämmas! Å hundan! tyckte skräddaren. Visst är
hon fin utav bara jäden, frun, och det, så det ända frasar
om henne av silke och sammet, men inte är jag blyg för att
imot na. Hon är la min sonakvinna ändå och din med. —
Du kunde lytt mig och följt med till Göteborg i somras,
så hade du fått se henne och inte behövt vara rädd för
sådant. Du skulle bara sett, så mån hon var om mig och
hur hon plockade för mig. Hon fick aldrig nog mat och
drick i mig, fast jag åt, så jag orkte knappt att gå, så stinn
var jag. Du kunde lytt mig, säger jag.

— Vem skulle då passat grisen och hönorna, om jag
hade följt med? tyckte Johanna.

— Du har då alltid Martas bekymmer, Johanna! Tror
du inte, att Mali i Smedsgård hade gjort det. Hon som
hjälper dig så titt eljes. Eller hur, Nils?

— Jo, det kan la veta, mente Nils. Men vad det
anbelangar, att den fina göteborgsfrun skulle behöva skämmas
för sina svärföräldrar, så nägu det har nån nöd. I han det
så bra nuförtiden, så jag vill se dem, som kunna ha det
bättre. Då ska I tänka på den tiden, I sutten till husa och
haden pojkarna små.

— Ja, Gud vare tack och lov, att den tiden är förbi!
sade skräddaren och knäppte ihop händerna. Nu är jag så
nöjder som nån herre i stan.

— Ja, I kunnen la begripa, att jag är nöjder, jag med!

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:17:50 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bondeson/4/0042.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free