- On this page / på denna sida
- Gravstenen
- On this page / på denna sida
- Gravstenen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Då gick Hans och tog upp metspöt och så daskade han
av hem.
Men fjärde söndagen då gjorde han sig så fin, han
någonsin kunde, och så fram efter mässan var det han, som
stassade i väg till Kvarnagård. Nu skulle han då ha sagt
ifrån, vad han tänkte — det var inte prut med det längre.
Och nu steg han också in i stugan.
Där satt mor Nilla och läste högt i psalmboken.
Hans gick fram och tackade för sist och sen gick han
bort igen och satte sig vid dörren. Han var så rysligt varm
och svetter i dag, fast eljes så var det just inte så värst hett
i vädret, och inte hade han gått så rysligt fort heller.
Mor Nilla, hon läste.
— Det är en förskräckelig vidd, I han på er utmark, sade
Hans.
— Ja, sade mor Nilla och läste på.
Så satt Hans en stund och teg.
— Det är den granne rågen, I han! sade Hans.
— Ja, sade mor Nilla och läste ändå högre.
Då blev Hans tyst för en lång stund. Men så sade han:
— Kvarnen står i många herrans år, sade han och
började liksom darra på målet.
— Ja — hon står la i min tid, sade mor Nilla och klämde
så till att läsa så högt som den värste präst.
Nu blev Hans halvt rädd för att fråga nånting och han
snurrade sin helgdagshätta emellan nyporna så fort som
ett spinnrockshjul. Men han fick la känna sig för litet ändå,
när han var dit kommen.
— I viljen la inte ta ett får till lotta? sade han, med
hjärtat högt uppe i halsen.
Då slog mor Nilla ihop psalmboken, så att bordet
rungade, och därmed steg hon upp. Det fattades bara det,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
