- On this page / på denna sida
- Om fyrahanda eldvapen
- On this page / på denna sida
- Om fyrahanda eldvapen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
åt andra. Då gav hon hellre en kaka bröd för att få dränkt
kräket, än hon krusade Halta-Stina om att ta honom.
Detta hörde Pelle.
— Jag ska ta och skjuta källingen, tyckte han.
Se, han ville allt så gärna pröva länsmansrevolvern på
ett levande liv — han hade inte skjutit annat än lösa skott
ännu.
— Nej tvi, då blir du rackare, mente klockarmor. Det
får du inte.
Jaja, Pelle nämnde inte om det mera. Men det första
klockarmor var ur vägen, smet han upp och vred ut en ten
bly ur loftsfönstret och stöpte sig sen fyra kulor, en för
var pipa. Så gav han sig ut och fick tag i Svenborgs lede
Nils Petter. Och den är inte svår att locka, som gärna efter
vill hoppa. Jag skulle anamma källingen i sängen, som
jag med gjorde, och så smögo vi oss ner till ån på
krokvägar, för att ingen skulle få se oss.
Klockarns Pelle laddade för säkerhets skull alla fyra
piporna i revolvern. Jag hade fått hans ena strumpeband
till att binda källingen med och jag fäste honom i en
alegren ända nere vid åkanten, så jag skulle slippa ha långt
att kasta, när kattaliket skulle i ån, för dit skulle det då i
alla fall.
Nu var allt klart. Pelle spände hanen.
— Tåcka dig, Nils Petter! skrek han.
Men det hade han inte behövt, för jag var allt högt uppe
i en nyplöjd åker och stod där med bägge nävarna för
öronen.
Klockarns Pelle var inte van vid att skjuta skarpt; han
hade, om jag skall säga sanningen, aldrig gjort det förr.
Och därför så var det väl inte heller så underligt, om han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
