- On this page / på denna sida
- Om fyrahanda eldvapen
- On this page / på denna sida
- Om fyrahanda eldvapen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
var som kunde höra oss. Hör du, jag har tagit reda på
en hare. Han sitter ute i mina ängar varenda dag i en
videbuske där tätt vid havreåkern. Den ska vi ut och klämma.
Men det får ske i smyg, så inte prästen kan vädra upp det
för det är i förbjuden tid.
— Ja, du kan ge dig på, att bössan duger, sade jag.
— Ja, det tror jag, mente klockaren också. Jag sa till
min käring i går, att hon skulle hålla grytan i ordning,
för det händer, att där kommer nånting, som luktar stek
i henne före kvällen. — Fram imot klockan sex på
morgonen så sätter haren sig, då ska vi vara där ute och passa
på honom, så behöver inte en katt ha vär av det.
Vi laddade bössan riktigt efter ordning, så att nog hade
hon råd till att sprida ett grand. Och när det blev tid, listade
vi oss av bort genom gärdena.
— Jag har la skrämt upp haren minst sina tjuge gånger
ur den samme busken, tyckte klockaren.
— Ja, då sitter han där nog i dag med, mente jag.
Men ju närmare vi kommo målet, dess mera klentrogen
blev klockaren. Haren satt där bestämt inte i dag.
Nu voro vi ända framme på renen vid havreåkern.
Videbusken stod där så stilla och grå. Jag spände hanen, man
kunde ju inte så noga veta, hur nära haren ville låta oss
komma.
Men klockaren trodde nu ingenting. Han kunde inte ge
sig tills tåls längre, utan sprang fram och hoppade rätt upp
i videbusken.
— Hoj!
Haren ut ur busken, bort igenom gapet i
stengärdesgården mellan ängen och kohagen, så uppför liden där och
förbi den stora aspen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
