- On this page / på denna sida
- Anna Katrina, hon vann
- On this page / på denna sida
- Anna Katrina, hon vann
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
på den tiden var det ju mest käringar, som styrde och
ställde där i bygden, och de lågo och kivade och processade,
så en kunde tro, att det var på världens yttersta tid. Till
sista byte så blevo de bägge dägerna påropade och då
hjulade de in med sin Kristian mitt i tingssalen.
Så säger domaren:
— Nå, vad viljen I?
— Jo, sade Anna Katrina och steg fram och var så
kravig så. Jag vill ha skräddaren, Kristian här, för han har
friat till mig först.
Då stiger Elin fram, så rädd hon än var för domaren.
— Men han friade till mig sist, sade hon; och jag tycker,
att då har han la gett Anna Katrina korgen, innan han
kunde fria till mig.
— Först är först — Kristian är min, sade Anna Katrina.
— Sist är sist — Kristian är min, sade Elin.
— Nej, säger jag! skrek Anna Katrina.
— Jo, säger jag! tyckte Elin.
Och så voro de till och ville börja karpas igen, och hade
de inte varit på tinget, så hade de bestämt flugit på
varandra.
Men då säger domaren — för det var en snäller domare
och inte ett rytande lejon, de hade på den tiden — han
säger bara:
— Nej och ja gör en lång träta.
Och så vände han sig till Kristian och sade:
— Är det sant, de säga, att du har friat till dem bägge
två?
Nu var Kristian likasom litet ängslig och skulle helst
velat vara ifrån alltihop. Så skubbade han sig, där han satt,
och sade:
— Ja, sade han, ja, visst har jag la friat. Men om jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
