Samlade skrifter / Fjärde delen - I Glimminge och Kröplinge M.V.K. / 116 Author: August Bondeson Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

- On this page / på denna sida - Anna Katrina, hon vann

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Då började Johanna Marja:

— Det var en eftermiddag, ja, det var så där en liten
stund före mörkningen, det var ändå på själva nyårsafton,
så då ha vi inte justament så långa dagar, för det börjar
mörkna fram vid fyratiden, ja till och med förr, om det är
mulet i vädret, kan veta. Så hade jag satt fram litet
merafton till glöttarna, jaja, de ä la inte så små nu, för pågen
är tolv år och dägan är elva; se, det är tio år, sen min man
dödde — Anders, vet jag, Gud signe honom, för han var
alltid så snäller och goder, så där föll aldrig ett ont ord oss
emellan —

— Till saken! manade domaren.

— Ja, ja, sade Johanna Marja, jag gav gamla mor med
en liten skiva siktebröd och en bit hackepölsa till, för hon
har legat nu i, låt mig se, åtta år blir det framåt Olsmässe,
så en får possla om henne väl —

— Till saken! manade domaren omigen.

— Ja, sade Johanna Marja; glöttarna fingo rent samma
slag; men jag själv hade inte tid till att sitta där inne och
knassla och äta, jag stoppade bara en liten bit bröd i
munnen, för jag måtte ut och mjölka korna; det är, kan veta,
så svårt att dras med sådan hantering sen det blir för
mörkt.

— Håll dig till saken! sade domaren och började bli
likasom litet otålig.

— Ja, ja, jag gör så, sade Johanna Marja.

— Nej, detta hör inte dit! mente domaren på.

Då blev Johanna Marja så ked av det, så hon ville ända
ta till att gråta, och så sade hon:

— Får jag inte säga allt, vad jag vet, så tör jag inte
vittna; för jag vill inte stå här och försvärja mig.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>