Samlade skrifter / Fjärde delen - I Glimminge och Kröplinge M.V.K. / 123 Author: August Bondeson Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

- On this page / på denna sida - Tuppaklockan

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Då var det käringen, som gned sömnen ur ögonen och
fnallade sig upp till spisen och blåste eld i de sure
ekepinnarna och så fick hon kaffet i ordning, så fort som ske
kunde. Hon snöt sig i nypan och harskade sig och hostade
och ramlade i byringen och dånade på alla upptänkeliga
vis; men skomakarna ville ändå inte vakna — de skulle
sova sina sex timmar, kan veta. Men det, tyckte mor på
stället, var rent för bra tilltaget.

Så slog hon i kaffet och tog en kopp i var näven och
gick fram till sängen, där mäster och pojken lågo.

— God morn, god morn! Här har jag litet kaffe till er.
Jag tänkte, I liggen rent och svälten ihjäl, era stackare.

— Tack, tack! sade mäster.

Och sen så fingo de med fnalla sig upp. Mäster, han var
gammal och förståndig, så han brydde sig inte om nånting.
Men pojken var elva befängd, för han inte fick sova den
lagliga tiden. Det var den rackars tuppaklockans skull.

Nästa natt så skulle han då ta sin skada igen, det gav
han sig attan på.

Om kvällen så passade han på, medan folket var ute ur
stugan och fick tag i tuppen och så snodde han en beckrisp
om näbbet varv på varv och knöt ihop ändarna.

— Gal nu!

Käringen var rent omöjelig till att spinna och gno på
denne kvällen med, så att skomakarna fingo inte tänka på
en blund förrän långt, långt efter den kristeliga liggetiden.
Men pojken, han var så pyrig ända, han var inte sömnig
ett pinal.

— Det var rent en skrällpåg, I han fått med er, mäster,
tyckte käringen.

— Ja män, sade mäster.

Om ottanså sovs där och snarkades rejält i stugan. Mor

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>