Samlade skrifter / Fjärde delen - I Glimminge och Kröplinge M.V.K. / 131 Author: August Bondeson Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

- On this page / på denna sida - Rackare-nils.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

betalt nåt brännevin varken den förste eller den sjätte
gången. Fast en kan la veta, att jag inte tänkte sno mig
ifrån det ändå, för då så kunde det happa till, att jag inte
finge låna nåt en annan gång. — Men så den sjunde
gången, så gav jag mig då f-n på, att ärendet skulle bli
utänt riktigt. Det var, låt mig se, fjorton dar före jul. För
då så väntade jag, ända till det var mörkt, innan jag gick
ifrån Sjönevad, och då så stoppade jag flaskan i
byxelomman och knäppte rocken och så dackade jag av ner åt
Kröplinge och, min själ, jag hälste på nån, jag mötte, ej
heller jag tittade mig om varken åt höger eller åt vänster.
Men så skulle jag gubevars göra mig till och gå gent över
Kastakulla hallar. Och vad tron I! Jo, f-n i mig, som jag
var kommen mitt i hallarna, så var där en isaralla, och jag
slant och slog i backen, så det ända rungade i hallarna, och
det kan en la veta, att jag skulle ramla justament på den
sidan, där jag hade brännevinsflaskan. Den i kras, det
förstår sig, och brännevinet i byxorna. Tvi f-n!

— Det var la väl, du inte gjorde dig nån skade på
glasbitarna, tyckte Skorva-Kristian allvarsam och höll upp
med jordpäreskalandet.

— Var det inte väl, att brännevinet rann ut, med!? —
Tvi tusan! tyckte rackaren och spottade tag på tag. — Nej,
tyckte han, sen han gonat till sig igen, det säger jag, nu som
jag då sa, för jag var riktigt arg, att nu jäden i mig jag
nånsin betalar det brännevinshalvstopet. Jag får la göra
näregården nån handräckning i stället, men se, betalar’t
med brännevin igen, det gör jag, ta mig f-n, inte, för det
går aldrig.

Finge en bara betala’t med pengar, då vore det la ingen
nöd. För skaffa pengar till brännevin, det har jag då alltid
varit karl till, hur krångligt det än har kunnat vara ibland

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>