- On this page / på denna sida
- Rackare-nils.
- On this page / på denna sida
- Rackare-nils.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
de saligas boningar, när I ligger och svärjer på detta viset
i den sista stunden?
— Å, det blir väl ett sparkande om et, mente Holger.
Och därmed var det slut med skriftermålet, eller vad en
ska kalla’t. Gamle prosten suckade och gick sin väg.
— Det är då ett ogudaktigt folkaslag, de kältringarna.
De ha då inte nåt slags rellejon, tyckte Skorva-Kristian.
— Å, vad skulle de med sådant, så som de leva, mente
Rackare-Nils.
— Ja, Jösses, tyckte Neta Karolina. Men hur gick det
sen?
— Jo, sade rackaren, sen så blev det, må tro, ett jäkla
kolorum. För strax som prosten var gåen, så började de
nygifta på att trätta.
— Vad trätte de om? sporde Neta Karolina.
— Ja, det vete hundan, tyckte rackaren. Det vill, min
själ, inte mycket till, för att kältringar ska komma ihop.
Och Mina skällde utav bara turoma på Ville. Då fick han
tag i en bra björkesveg, där låg i ugnsvrån, och så fick
han henne i flätan och till att dalja om henne rediga tag.
Hon svor och skällde och revs och bets och spjärnte, men
han trask på, så länge han orkte, rediga tag. Han hade
jagu talang i armen, fast det var förste gången.
Så när han hade lenat om henne, så gott han orkte, så
slängde han henne bort på golvet och satte sig i fyren och
tåstade.
Då sa hon, där hon låg och kiftade efter anden:
— Du slog som ett kräk, din förbannade brottfälling!
— Å, Gud give, jag hade vilat min arm! tyckte han.
— Kallar du det för att ta väl vare på flickan? tyckte
Axels Anna Britta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
